Hallå där! Tiden går så otroligt fort och jag hinner inte blogga så mycket som jag kanske egentligen skulle vilja. Kanske inte heller är första prioritet, men här kommer ett inlägg med massa bilder. I måndags var vi hemma hos en fantastiskt fin liten familj, samma som jag och pappa besökte när vi var här förra året. Det var ett kärt återseende men den här gången stannade vi där ett helt dygn och fick testa på riktigt afrikanskt byliv med allt vad det innebär.

I dag stänger colleget som vi varit en hel del på. Eleverna får lov och åker hem till sina fruar, män och föräldrar. Idag hade vi en iten hejdå-picknick med de vi kommit närmast och vi gav dem foton från vår tid tillsammans som vi skrivit ut. Väldig sorgligt, det kommer att bli väldigt tomt här på området utan dem. Men vi är alla så glada att vi tog oss för att engagera oss på engelskalektionerna, det har berikat den här första delen av vår vistelse här väldigt mycket och vi har lärt känna många fantatsiska människor tack vare det.

Annars har vi varit mycket på barnhemmet och börjat lära känna barnen och livet där väldigt bra. Det är väldigt fint att lära känna barn, jag har egentligen aldrig gjort det, förutom mina syskon. Här blir det ju en stor utmaning då språket inte är det mest självklara sättet att kommunicera på. Men de är fantastiskt fina små barn i åldrarna 7-12 år. En annan dag kommer massa bilder på dem!

På fotbollsmatch. Colleget vs. byn.

Anton och världens bästa taxichaufför Frank efter en kväll i stan.



Mzunguzarna och vår fina granne Agatha. Jag och Johanna har traditionella kangas på oss.



Här är vi hemma hos Yohanna och Pendo och sitter och rensar jordnötter med Benadetha.

Gulliga kycklingar

Johanna och gulllig kyckling.

 

Miriam, familjens yngsta barn. Hon har en klubba i munnen och inte en cigarett, som Yohanna trodde när jag visade honom bilden. Deras två andra barn heter Anton oh Sofia, väldigt komiskt.

Yohanna, Pendo och Rebecca.

Stolt och lätt förfärad Anton med nyslaktad höna.

Anton med den nyplockade hönan.



Solnedgång över byn. Alla barnen kom och lekte vid oss, mycket nyfikna på de galna vitingarna. De dansade även traditionell dans för oss - först kvinnorona och sedan barnen.

Kycklingen kokar.

Vi fick testa på att duscha african-style. Underbart!

Nästa dag gick vi och hätade vatten i soluppgången.



Anton och Yohanna glada efter ett fantastiskt häftigt och roligt dygn tillsammans!!

Äntligen har jag fixat internet!! Tre veckor av strulande för att tillslut fungera utmärkt. Tänkte inte tråka ut er med massa text så vi tar ett gäng välvalda bilder från vår tid i underbara Tanzania hittills.

Johanna och Anton på Arlanda

Johanna och Anton, lite mindre peppade, på flygplatsen i Addis Abeba där vi satt i 15 timmar och väntade på vårat nästa flyg.

Den obligatoriska flygplan + vinge + utsikt-bilden

Annu inget internet, sa darfor ett till trakigt bildlost inlagg.

Kan inte riktigt forsta att det redan ar juli, och att vi varit har i tio dagar. Vi har det fortfarande valdigt bra, valdigt hakuna matata, skona dagar och ingen stress. Vi ar lite pa barnhemmet och hjalper till med stadning och inventering, men annars ar vi mest pa skolan som ligger pa det omradet vi bor pa - TPBC som tidigare var svensk skola men nu bibelskola. De ger aven engelskalektioner och det ar de som vi ar med pa, eleverna dar ar blandad alder men de flesta i var egen. Vi umgas mycket med dem, de ar valdigt fina och alla bor pa skolan. En smarre kulturkrock dock att se larar-elevrelationen. Lararen ar trevlig och sa, men valdigt auktoritar mot sina elever pa manga satt som man inte ser i Sverige pa samma satt. Men vi har ocksa sett larare som ar valdigt bra.

Nu ska jag ga ut i varmen igen och till sokon och kopa frukt och annat vi behover! Ta hand om er!

Snabb uppdatering...

...fran ett internetcafe i Nzega, den lilla staden vi bor utanfor. Jag haller pa att forsoka fa tag i ett internetmodem men det kommer nog forst om nagra dagar, da ska jag skriva ordentligt med alla bokstaver och lagga in bilder!

Vi har blivit valdigt varmt valkomnade, bade av manniskor och vadret. Barnen pa barnhemmet har tyvarr lov just nu, men vi hjalper till med annat sa lange, stadar osv. Vi har borjat lara kanna byn vi bor i och staden ganska bra med hjalp av var fina handledare Benadetha som visar oss runt och presenterar oss for alla mojliga manniskor. I lordags firade vi midsommar med nagra andra svenskar, i sondags var vi pa tre timmars gudtjanst i kyrkan och annars har vi mest strosat runt, traffat folk, pluggat swahili och haft det valdigt, valdigt bra.

På väg!

Efter en natts flyg från Sverige anlände vi för några timmar sedan till Addis Abeba. Här ska vi vänta 15 tmmar på ett flyg som tar oss till Nairobi, och sedan vidare till Mwanza där vi blir upphämtade av taxi-George som tar oss sista biten till Nzega där vi ska bo! Trötta men glada :)

Äventyr på g

Ska spendera sommaren i underbara Tanzania tillsammans med två bästa vänner! I två hela månader flyr vi Sverige och volontärarbetar på det barnhem jag besökte för ett år sedan.

Vardag

Tänkte att jag ville blogga lite. Men sen kom jag på vad bloggen heter. "Sofias äventyr". Typiskt tänkte jag, för inte har jag något nytt äventyr att berätta om. Eller har jag? Enligt wikipedia är ett äventyr "en aktivitet som innebär risker eller osäkert utfall". Mitt första halvår av 2011 innebar definitivt ett osäkert utfall, och inte helt sällan även en del risker. Men nu, januari 2012, har avverkat en termin som student vid Lunds universitet och hur  upphetsande låter det för ett äventyr? Men när jag tänker efter. Visst har det varit ett äventyr allt. Kom in på ett bananskal och kan inte tänka mig hur det skulle blivit annars. Lund har blivit mitt och det är i studentlivet jag vill leva. Just nu i alla fall. Och förhoppningsvis några år till. Att trivas med vardagen och känna att man tar till vara på allt den har att erbjuda är ett privilegium och jag är väldigt glad för det. 

Den här veckan är tentaskrivarvecka, inte den bästa typen av vecka alltså. Men bortsett från ångesten och prestationsstressen så är det ju såklart intressant. Jag tänker på hur jag var på gymnasiet, hur jag hade någon sorts bild av hur det skulle vara att få lära mig något vettigt någon gång, och nu sitter jag här och skriver om Etiopiens yttrandefrihet och Mubaraks rättegång. Tänka sig. Om nu detta kan ses som ett äventyr eller ej, att känna sig inspirerad av sin vardag, tja det spelar egentligen ingen roll.