Just nu känns det som att jag lever i ett litet vakuum. Post-travel-depression. Att komma hem var okej, rätt kul faktiskt. Men allt var som vanligt! Precis som jag väntat mig, men det var lite chockartat hur snabbt jag kom in i alla gamla rutiner. Ibland har jag tänkt att jag kanske inte borde ha åkt iväg, för nu kommer inget att kunna jämföras med hur det var. Men måste man alltid ha det så himla spännande? Kan inte vardagen vara rätt okej? Mycket var bra med att komma hem. Familjen, alla underbara vänner, att få maten lagad och att sova i sin egen säng. Att åka till stugan i Skåne och att hänga med småsyskonen. Att dricka vin på Grappa med nya och gamla vänner. Att vara promenadavstånd från de jag gillar mest. Att slippa äta nasi goreng (hur mycket jag än tyckte om det) till både lunch och middag.
Men jag vill ha mer. Nu har jag varit hemma i en och en halv månad. Det räcker. Förutom jobbet så är det mesta väldigt bra, men ändå... Därför ser jag väldigt mycket fram emot att flytta ner till Lund till hösten. Jag älskar att plugga och hoppas att jag kommer att trivas. Men hur vet jag att det är rätt? En dröm jag har är att plugga astronomi. En annan är att bli en världsresande journalist. En annan att få jobba inom FN eller någon annan organisation med mänskliga rättigheter. Hur väljer man? Hur vet man vad som är sin grej? Och hur viktigt är det egentligen? Kan det inte bara räcka med att det känns rätt just nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar